Ajjma Rebel

Nog för att jag har varit ett fan till Kinks innan men ikväll måste jag säga att den slog ut i full blom. En kvart in i programmet Sixties rullar de på med Kinks. Ray Davies berättar hur han och bror Dave satte spikar i sin lilla förstärkare för att få till den dist de ville ha. Vidare berättar käre Ray om att han som 19-åring hellre satt ensam på sitt rum och skrev sånger än att vara ute och festa med kompisarna. Ärligt Ray, du fjeskar för mig va? Både han och Per Gessle berättar som om det vore min uppväxt och att det var mig det handlar om. You really got me hörni!

Ta en banan!/ Artur

Ikväll får ni absolut inte missa programmet Sixites som går 21.00 på Svt1! Ikväll ska det handla om ponkarna i Rolling Stones och Kinks. Beatles i all ära men dessa små rara band skall inte underskattas. Kan det bli bättre? 60-talets finaste. Får nog be om att få sitta framför TVn hos våra vänner borta ikväll...


Bra låtar från Stones&Kinks 60-tal: Under My Thumb - Rolling Stones, Get Off My Cloud - Rolling Stones, Honky Tonk Women - Rolling Stones, Let's Spend the Night Together - Rolling Stones, Till the End of the Day - Kinks, You Really Got Me(Kinks stora paradnummer) - Kinks & Sunny Afternoon - Kinks

Det blev några, jaja, vem vet, man kanske får höra något liknande ikväll.

Ta en banan!

Idag börjar vi 13.00. Jupp, fantastiskt tal ur en popmänniskas synvinkel. Talet 13 finns ju som bekant lite här och där i popmusiken. Håkan Hellström gjorde tex en cover som hette '13' utav rockbandet Big Stars 'Thirteen'. Vi ska dock inte heller glömma Blur som på 90-talet hann ge ut sitt album döpt till 13. Antalet spår på plattan är även det passande talet 13. Ett annat känt album med 13 spår är Beatles Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band. Bara en sån sak...

Ta en banan!/ Artur

Sitter och lyssnar på mid-60tal Beatles. A Hard Day's Night och Help! mestadels. Lite Rubber Soul också. Läser texterna och funderar på vad tusan de tänkte på när de skrev dem. Inte för att de är helt konstiga, men det är ändå fiffigt komponerade "kärleks-problem-texter". Låtarna har mer att bjuda på om man verkligen hänger med i dem än vad man kanske tror. Men, just det, vad tusan tänkte de på? Så kommer antagligen folk tänka om mina texter med. Vad tusan tänkte han på? Men jag är fortfarande mer än nöjd med Telefunkers två nya blommor Ready to Live & Go Bananas. Vad jag tänkte på? Tja, jag är inte riktigt säker...


Ta en banan!/ Artur

Jag är tillbaka från studion med Telefunkersbandet. Det gick bra tror jag. Det märks nog tydligast efteråt eftersom vi har varit instängda i dendära lilla studion några dagar. Låtarna är inspelade, nu ska vi bara mastra dem och sedan dyker de upp på Telefunkers myspace. Håll utkik!

Själv har jag gjort tappert motstånd mot en förkylning över helgen. Hade även akustisk spelning med Telefunkers (det var mörkt inne i lokalen som vanligt så man såg knappt vem som var där).  Jaja. Idag orkade jag inte göra något åt den och var hemma. Bruce Springsteen misslyckades med att pigga upp mig. Solen sken. Inte ett moln på himmelen och senare på dagen kom solen runt hörnet och lyste in i mitt rum. Det blev för varmt för att vistas där tyckte jag. Mitt rum skulle kunna liknas vid Merkurius. På dagarna kan det bli för varmt för att vistas där och på nätterna är det på tok för kallt. Eller det sista kanske inte stämde... Hursomhelst, jag vet inte, det kanske alltid är stekhett på Merkurius.

För er som undrar ligger Merkurius närmast solen så de har med andra ord inga is-hotell där.

Ta en banan!/ Artur

Det var en gång en surrealistisk stjärna. På söndagarna brukade hon baka stora kakor som hon fotade med sin stora kamera och satte in i tidningen så att alla skulle se. För 69 kr kunde hon köpa hämt-mat eller som det nu heter, take-away från en thai-restaurang. Till och med billigare än att äta där direkt. But it's nothing to do with me...

Ta en banan!/ Artur

Att skriva en låt och framför allt sätta ihop den med bandet är som att rulla en sten uppför en väldigt brant backe. Det kan vara oerhört tråkigt och få bandet på dåliga tankar samt kanske även bli ganska oengagerat/tappa fokus. När man väl ändå fått stenen en bit och till&med fått upp den för backen kan den bli rentav grym. För himla bra. En låt att frälsa publiken med. En låt med kärlek att dränka människorna med. Inte för att jag jämt skriver om kärlek, nej det är nog en tredjedel. Resten handlar om knapphål samt att go bananas...

Ta en banan!/ Artur

Sökte idag efter vårjacka och det kändes lite som att det var någon slags sovjetisk planekonomi över alla vårjackor. Alla ser ju för tusan likadana ut. Spelar ingen roll om man kollar på tygjackor/jeansjackor/vad du nu vill eller skinnjackor. Det fanns inget riktigt upphetsande som jag bara ville ha i jackväg helt enkelt. Too bad.

Nu sitter jag och lyssnar på 90-talets britpop uppblandat med The Beatles emellanåt. Oasis och Supergrass får för tillfället stå för 90-talet. The Stone Roses är lite för tidigt för att egentligen kunna kallas 90-tal. Det 60-talet saknade har 90-talet och omvänt.

Och ikväll, ni får självklart inte missa nästa nummer av Sixties 21.00. Kvällens avsnitt har med Bee Gees att göra, kanske inte det mest intressanta men kul program ändå.

Ta en banan!/ Artur

När tex älgar blir för många börjar man med någon slags "avskjutning" för att minska beståndet. Kanske måste man snart använda sig av samma metod mot alla modebloggar.

Ta en banan!/ Artur

Kom hem och fann leveransen från CDON. Queen - Live at Wembley dvd & Oasis - Live by the sea dvd samt Supergrass nya platta Diamond Hoo Ha. Har väntat med spänning på den sistnämnda men jag är för trött för att beskriva hur bra den är.  MEN den är bla inspelad i berömda Hansa i Berlin. Här har storheter som tex David Bowie, Depeche Mode och U2 spelat in. David Bowie spelade in sin platta Heroes och U2 spelade in demomaterial till vad som blev Achtung Baby. Två plattor som knappast har undgått den stora massan. Förutom ni som lyckats undgå det.

Yes, det är sant. Sångaren/gitarristen John Butler (The John Butler Trio) har klippt av sig sina långa dreadlocks! Det ser faktiskt skönt ut för honom, slippa den extra tyngden. Är detta nya bantningskuren, att klippa av sig dreadlocksen? Jag tror det.
Hur som helst, jag tror inte att de flesta har hört The John Butler Trio. Det är ett australiensiskt band som spelar någonslags roots/jam-musik... Grymt bra är det i alla fall!


Här sitter dom i någon studio och sjunger och spelar, haha trummisen är glad!
http://www.youtube.com/watch?v=QJUV8CSXQfY&feature=related

Den här veckan har jag övat övat och övat (och övat)! Dels på elbasen såklart, jag har även tagit rediga tag i trombon-spelet. MEN det speciella med den här veckan är att jag har återfunnit mina Devil Sticks! Ja ni vet vad det är va? Devil Sticks är två pinnar och en till pinne, de två pinnarna håller man i händerna och den tredje kastar/studsar man emellan de två handpinnarna. Man kan hålla på och leka och trixa med dessa leksaker, det är skitkul! Jag har övat typ två timmar om dagen med det här, mitt mål är att kunna det där riktigt bra till sommaren.

Salem Al Fakir och Jeff Buckley är veckans musik förövrigt.
Ladda ner:
Jeff Buckley - Mojo Pin (Live - The Hard Luck Tour 96)

Idag förde min snälle bror efter ännu en dags hårt arbete med sig engelska dagstidningar hem från den stora staden Göteborg till mig. Tack Viktor. Viktor är oerhört duktig på webdesign och sådant grejs. Jag kan inte riktigt detdär, det verkar väldigt pilligt. Tror jag skriver en låt och ringer upp STIM istället. Men erkänn, vilka kreativa bröder ändå. Viktor kan det ena och jag det andra. Kompleterande gossar precis som bröderna Gallagher eller pojkarna Pelle och Nicholaus från Hives.

Just det, tidningarna. Varför sitter jag plötsligt och ögnar genom varje sida i The Times och Herald International Tribune? Inte för några terroristpojkars rättegångars skull. Nejdå, rättare sagt för textidéer. Inga politiska direkt, mer crazy. Jag hade fått en befängd idé att läsa engelska dagstidningar och bara mata fram.Tyvärr har de inte Bananas-sidorna för den sugne. Men jag kollar ändå igenom för skoj skull. Det enda krångliga med dessa tidningar är att de som många andra tex tidningar i Italien är att de inte är bundna. Varje sida sitter löst. Det är lite av en utmaning att tampas med dessa tidningar. Men ändå, kul att läsa :)

Sitter och blir fruktansvärt tillfredställd med mig själv. Hur bra får man egentligen se ut? Jag bryter antagligen mot de flesta skönhetsnormerna. Detta är helt enkelt lite över, förlåt väldigt väldigt VÄLDIGT MYCKET över det vanliga.

Jag heter som bekant Jonas eller som jag kallar mig: Artur. Men jag har som mellannamn Måns-Petter, typ eller något liknande. På dopkorten står det faktiskt "Grattis Måns". Hursom helst, detta hände igår. Någon ringer från King. Ungefär.

Ikväll så spelade jag och Filip (Powidski!) Casserblad in vårt bidrag till Arrangemang och Kompositions-kursen. Med andra ord, det är en låt baserad på en utvald dikt som vi har spelat in i Filips "studio".  Det blev en liten jazzkrumilur. Visst vi spelade in musik, men vi kunde inte heller låta bli att käka massa onyttigt godis eller att lyssna på Jeff Buckley, det börjar nästan bli tradition nu, eller vad säger du Filip?

Ta en promenad imorrn... eller nått!/ Niklas

 HEJ. Apropå titeln så påpekade kära Niklas fint & snällt att Dia Psalma visst hade gjort en låt som heter 100 kg kärlek(Jag har inte ens hört det bandet). Men jag sopade kvickt undan min lilla ödmjukhet och tryckte gasen i botten. 100kg?! Seriöst pojkar, så lite kärlek? *suck*. Min kärlek finns i tonvis och det räcker nog inte ens med 78 ton. Jag är rädd att det rinner över kanten ganska snart. Lycka till.

 Alla känner mer eller mindre till den lagom kortväxte men med klackar lite längre sångaren Bono från U2. Tänkte väl det. På Irland har man nu börjat tala om att ge namnet Bono en egen namnsdag. Så trevligt. Om allt nu faller väl ut så kan Bono komma att få fira sin namnsdag den 10:e maj. Det Irländska parlamentet ska rösta ganska snart om saken.

 HEJ. Erkänn att det är en medryckande inledning ändå "HEJ". För att flirta lite med våran historielärare i dag så hade vi bestämt oss för att vara helt tysta hela lektionen. Själv tyckte jag att det verkade som om läraren blev lite ställd på sätt o vis och samtidigt inte. Men allt han sade hördes, om han så än andades - lite ställd mot väggen ja. Tystnaden funkade väldigt bra första halvan av lektionen i alla fall.