Ajjma Rebel

Jah! Lite sent men ändå. I måndags var jag(Artur) och Niklas på Storan i Göteborg för att lyssna på svensk pop och för att råka få syn på Timo Räisänen. Jo, han och en kompis stod en stund bredvid oss och funderade och gick sen vidare med en mysig dialekt som strömmade ur deras munnar. Jaja ,inför ett fullsatt(?) hus äntrade Maia Hirasawa med band Storans scen för sjunde gången. Och de var totalt omringade av publik, verkligen. Förutom publik i salongen var även klubb-delen av Storan öppen denna kväll och publik över 18 stod och stirrade på poprumpor hela kvällen(förlåt, jag har bara inte så mycket till över för åldersgränser). Men det var helt klart en spännande grej! Nåja, med en vardagsrumkänsla drog förbandet igång kvällen och jag måste säga att Maias låtar luktade riktigt bra på Storan. Men trots värme och entusiasm så var det kanske en nypa av något lite mer som saknades. Annars en riktigt "trevlig" spelning. Poäng upp till Hirasawa.

Efter en stunds väntan var det omriggat där nere på scenen och plötsligt visade sig Salem Al Fakirs musiker i strålkastarljuset. De inleder med ett instrumentalt nummer under vilket huvudpersonen gör en lagom charmig och förvirrad entré. Efter en stund snubblar de in i låten Tell Me och konsertern har börjat på allvar. Annars en lite halvtam inledning, men det beror på vad man använder för referenser i och för sig. Förutom låtar från Salems skiva och efter förfrågan en dedikation av It's Only You till en flickvän i salongen får publiken smak på ett stycke ny musik vilket lät riktigt bra faktiskt! En lite mer riffglammig låt dök upp under senare delen av kvällen innan hiten Dream Girl kom. Bandet gick efter sista låten av scenen under tiden som publiken klappade händer. Ganska snart var Salem tillbaka på scenen och strax därefter slöt även bandet upp med honom för att spela kvällens sista låt, It's True...

Vi har repat under lovet, ska repa en stund nu ikväll oxå. Ska strax sticka iväg faktist. Men grejen är den att det har tagits lite kort när vi har repat. Det är bara det att Niklas har dem på sin kamera men jodå, det kommer att dyka upp bilder på vad som hänt så håll till godo. Sådärja, det var det ja. Ha en fortsatt trevlig helg!

Ta en banan!/ Artur

Jasså, då var Måns i skivrecension-tagen med andra ord. Höstlovet börjar lida mot sitt slut och här kommer lagom eftersläntrande recensioner av två riktigt schyssta plattor som släppts denna höst.

Timo Räisänen: Love Will Turn You Around (ja okej den släpptes i slutet av augusti)
Timo Räisänen borde finnas som choklad, extremt gott! Låtar som My Valentine, Sweet Marie, Spill Your Beans, mycket vackra Stop Rocking the Boat, Sixteen och titelspåret Love Will Turn You Around borde han verkligen göra fler av. Poäng till Timo!



Mando Diao: Never Seen the Light of Day
Maken till ett sådant hårt arbetande band som Mando Diao ser man inte alltid, nåja nästan. Ända sedan de släppte sin debutplatta Bring Em In 2002 har de turnerat omkring över allt och dessutom hunnit släppa ytterligare två plattor. I somras vände de upp och ner på USA och även Live Earth-galan. Nu har de även bakat ihop en platta innan det är dags att ta det lite lungt. Den ny skivan håller ihop mycket bra och killarna har lyckats snickra ihop ett bra verk. Höjdpunkterna är det öppnande pärlbandet utav If I Don't Live Today Then I Might Be Here Tomorrow, Never Seen the Light of Day och Gold samt resterande låtar på skivan. Enda minuset på denna plattan skulle kunna vara I Don't Care What the People Say. Annars, precis så bra som Mando Diao ska vara! :)


Övrig musik detta lovet har varit:
Caesar's Palace
Shout Out Louds
Ajjma Rebel
Arcade Fire
The Ark

Ta en banan!/ Måns