FAN-TASTISKT!
I en dröm drömde jag att jag var på bob hund-konsert. Efter en låt så höll den karismatiske sångaren Thomas Öberg(hans galna ögon var oslagbara) som vanligt sitt fantastiska mellansnack. Jag stod längst fram vid kravallstaketet och plötsligt pekar han på mig i sin svarta Zorro-mask och med sin silvriga långa handske och talar till mig på sin rispigt raspiga skånska:
- Du där! Du har stått och diggat stenhårt hela konsertern! Det tycker ja' du ska få en belöning för, seså, kom hit upp! Ja, ja' menar det!
Jag antar att säkerhetsvakterna hjälpte mig över kravallstaketet, hjärnan skippade den något ovidkommande delen. Väl uppe på scenen frågar Thomas mig i sin mic:
- Mitt galna fan, vad heter du?
- Jonas, svarade jag och fortsatte, men mina vänner kallar mig för Artur!(det är ju inte ens så många som gör det!)
- Artur, det var ett bra namn. Ja, jag säger det till er alla här ikväll, om ni alla är lika fina fans som Artur här, vilket jag inte tvivlar på, öh!, så kommer ni allihopa till himmelen! Och det låvar ja' er!
Publiken jublade i mängder och jag kunde inte greppa vad som hände. Efter det erbjöd Thomas mig, och det är nu det blir ännu mer maxat, att sitta kvar på scenen under nästa låt vilket jag mycket riktigt också gjorde. Allt var så surrealistiskt! Där satt jag på en stor scen som bob hund spelade på. Vilken låt de spelade minns jag ej, kanske den senaste hitten "Festen är över" eller en klassiker som "Skall du hänga med? Nä!!", förmodligen rev de av rökaren "Istället för musik: förvirring". Jag tog upp min mobil för att ta ett kort över publikhavet, detta skulle jag visa och berätta för mina kompisar om. Men, i ärlighetens namn, vad skulle en bild säga? Vad skulle ens tusen eller kanske en miljon eller möjligtvis en panoramabild säga? Möjligtvis en panoramabild då... men HURSOMHELST! Känslan var så ofattbar att jag inte kunde greppa den, helt bortanför alla möjliga föreställningar.
Vad som hände sedan vet jag inte, drömmar återger sällan slutet, eller åtminstone så minns vi dem inte. Vill vi inte minnas? Är de inte intressanta? För uppenbara? Jag vet inte! För mig hade redan det väsentliga inträffat i drömmen, och bob hund var där...
...magnifikt.
In a bit.
Ta en banan!/ Artur
Kommentarer
Trackback
