Ajjma Rebel

 Det finns eller fanns, vet ej, hursomhelst. Låt oss säga att det fanns. Sådärja. Det fanns en fillifjonka som kallades för Fillifjonkan Mary. På dagarna brukade Fillifjonkan Mary lyssna på pop, typ 90-talspop och spela vinyler från svunna tider. 90-talet är i och för sig också en svunnen era men inte lika svunnen som en period som är mer svunnen än 90-talet som är mindre svunnet. På kvällarna tog Fillifjonkan Mary på sig sina Converse och traskade ner till tågstationen för att ta tåget in till DEN STORA STADEN. Där brukade hon spana in alla indiebanden som spelade i olika konsertlokaler i gamla fabriker nere vid hamnen. Annars kunde man alltid kolla på något konstig coverband som enbart lirade mexikansk filmmusik. Notera, de lirade. När Fillifjonkan Mary tröttnade på att stå och lyssna på ett band kunde hon alltid hänga med någon tuff indiemyra någonstans... eller, jag struntar i det här.

I dag har jag repat med bandet Telefunkers, vi har ny basist + nygammal på extra gitarr så i dag var det hårdträning! Därmed gick vi igenom "typ" alla låtar, så att Niklas kan dom, sedan försvann Niklas och åt spaghetti&köttfärsås. Under tiden började vi andra pojkar kolla på våra nya låtar 'Take a Bow', 'The Knapphål Family samt 'Bobobooo!'. Lite sådära. Niklas ramlade in i reprummet igen och vi slängde igång med Take a Bow, vi behöver bara hitta rätt med den så blir den kanon. De två andra nya låtarna föll på plats relativt snabbt. Nu åkte Jonas LA(gitarr) hem för att packa inför sin resa till huvudstaden i landet Sverige. Vi spelade lite till, fikade, spelade lite till tills Joakim(gitarr också för den delen) kom på att han har möte ungefär klockan 6. "Jaja men vi har varit duktiga i dag", tänkte vi och stängde ner och plockade ihop. Slut. Mysigt. Tjoff. Spång. 11.

Nu vet ni vad som hänt i dag. I morgon blir annorlunda, känns ju tryggt med variation.

Ta en banan!/ Artur