Ajjma Rebel

Men hej Charlies! Ni är nyss hemkommna från soliga och sköna Mexico hit till kalla och regniga Sverige. Säg mig vad har ni hittat på nere i Mexico?

Hejhej! Jo vi har var solat och badat och varit över i USA på miniturné men framför ALLT spelat in en ny platta.

Jisses var får ni eran energi från? Ni släppte ju nyss eran tredje fullängdare Hardcore Charlie i september och nu är ni alltså på g med nytt IGEN!

Oj, good point. Att spela med Charlies är som att ingå i en riddarorder. Man lever och verkar tills man stupar till varje minsta lilla svettiga procent. Ingen av oss har stupat än så länge så vitt vi vet - alltså, vi fortsätter på vårat korståg. I somras var vi ju ute på en mycket solig turné och spelade i Sverige framför allt vilket var himla skoj eftersom vi inte har fått se så mycke utav Sverige de senaste åren då vi har turnerat mest utomlands. Mellan datumen i somras hade vi väldigt mycket kreativitet och tid och eftersom Hardcore Charlie var så gott som klar och redo att skickas till tryckeri så koncentrerade vi flowet på skapande. Och Mexico har varit någon slags summering av allt. Dessutom så firar vi tio år nästa år så klart att vi vill fira med något alldeles speciellt. Just nu så arbetar vi ut oss men vi är unga och vill forstätta denna charlieistiska explosion.

Så nu har ni ett helt nytt album, hur var det att arbeta i Mexico? Det måste ha gått av bara farten.

Ja alltså tanken var väl inte att vi skulle skita fram ett nytt album bara sådär. Men så vart det liksom att något flög i oss så vi kastade oss ner med nytt påväg upp hur halsarna. Skivan är ju inte helt klar än men de är inspelade - vi har lagt all sång, alla grunder och texterna är färdigskrivna. Ja de skrevs nästan direkt under inspelningsfasen. Låtarna är skrivna på ren rå underbar känsla. Det var liksom bara att gå in i inspelningsrummet, ta på sig hörlurarna, ställa sig framför micken och börja skriksjunga om någonting lagom vesäntligt. Underbart sätt att skriva låtar och dessutom kommer man ju åt dendär direkta explosiva energin som vi gillar.


Skrika alltså. Hur låter det, var får ni inspirationen från? Är det fortfarande Beatles, Hives och Strokes som gäller?

Jag tror att vi alltid kommer att ha en viss kärlek till garagelandet Sverige med kala betongväggar, trasiga trumset och förstärkare som låter något för grusligt! Kanske är det lite där Hives också kommer ifrån. Det kanske du får fråga dem. Sen har våra föräldrar alltid lyssnat på Beatles så skivbacken där hemma var alltid fylld med Liverpoolkvartettens alla album. I många år körde vi en galen version av deras I am the walrus. Det var en otrolig kick att jamma sönder på den i ett groove och sen lämna scenen i ett högljudd rundgång av konstiga gitarrljud. Och sen har vi då Strokes... de slog igenom strax efter att vi hade bildats. De bara kom där med sin ivrigt sömniga pangbra gitarrpop som tog världen med storm. Och se idag, på varje festival spelar ett Strokesband 1, Strokesband 2, Strokesband 3 osv. De har haft stor inverkan på gitarrocken det senaste. Hum, nu spårade vi ur...

Det handlade om inspiration och Strokes.

Ja precis! Jo men ändå om alla vill skriva så nytänkande och kreativt nyskapande popmusik så har man sina rötter vare sig man vill eller ej. Och vi bekänner våran tro till skivbacken med Beatles där hemma och dessa Strokes. Vi fick en kick första gången vi hörde deras debutplatta. Då rann allt till. Vi skrev en massa bra låtar plötsligt och sen vips var vi med turnéer, skivbolag och den heliga första plattan påväg. Det är nog lite svårt att beskriva vad Strokes har betytt för oss. Kanske kan deras torra men rockiga stil i jeansjackor med en vit stratocaster säga någonting... Kolla bara på hur vi såg ut när vi debuterade. Nästan alla av oss hade en blek jeansjacka och en polotröja på oss.

Ja och det gick uppenbarligen hem hos publiken. Ni har fått spela utomlands i länder som Japan, Tyskland, Storbritannien och Spanien. Det har varit lite harvandes i USA också. Hur har det varit att vara på turné jämt och ständigt? Hur orkar ni?

Man orkar inte. Men vi skulle aldrig vilja ha några andra jobb heller. Det är ju dethär som vi älskar och dessutom, tänk på det vi sa om riddarordern.

Vad hade ni för arbeten innan ni slog igenom?

Måns: Jag delade ut tidningar på nätterna.
Henke: Det var 7-eleven för min del och lite små andra trädgårdskneg.
Charlie L: Jag hade ett jättetråkigt sommarjobb en gång, sen dess har jag inte haft ett vanligt jobb
Karl: Jag orkade aldrig arbeta, jag är kanske lite lat. Jag satt hemma och spelade lite gitarr och klippte gräset.
Humle: Min familj har en möbelaffär. Där brukade jag hålla till en del. Det fanns alltid någonting att göra. Det var i lagerlokalen vi började repa en gång...

Men åter till den nya skivan. Berätta, hur låter den? Hur kommer det att se ut!

Haha du ger dig inte. Vi hade som tidigare nämnts på ajjmarebel.blogg.se tagit med oss en himla massa kassetter med demoversioner av aldrig tidigare utgivna låtar som vi har spelat in. Vi blev så otroligt tagna utav energin för det var ett tag sen vi lyssnade på alla dessa kasetterna så ett par av de nya låtarna har sitt ursprung där. Sen är det förstås nyskrivet. Alla tidigare idéer har liksom mynnat fram i dethär. Det låter liksom både Beatles, Hives, Strokes och 90-tal samtidigt! Sen har vi använt oss av gamla analoga syntar från diskoperioden på 70-talet vilket har varit kul att experimentera med. Kort sagt, en kokande het låtsamling med Charlies...

Så vad händer härnäst? Är det semester på sängen nu eller blir det turnébussen. Vad händer med skivan?

Vi ska återuppta våran höstturné och börja här i Sverige för dem som inte orkar titta på Let's Dance eller så. Gå ut en kväll och lyssna på Charlies. Hade vi tyckt varit skitgött. Sen har vi med oss bröderna GG, våra alltiallogubbar i studion och på vägarna. De sitter där med en bärbar dator och mixtrar med de nya låtarna i bagageutrymmet så får vi se när vi tycker att tiden är mogen för plattan att komma ut och se dagsljuset. För de som inte orkar vänta så släpps våran andra singel från Hardcore Charlie nu i veckan, Train to Aberdeen med nya b-spåret Mikael Nilsson should become a rockstar, at least he looks like one och våran tolkning utav Hey ya med Outcast. Fast vi har gjort en skåpigare och popigare version av den låten vilket låter sjukt bra!

Turné alltså. Spelar ni någon utav de nya låtarna?

Vi får se. Kanske. Nu när vi var i USA och spelade så körde vi två nya låtar, Seven days of beautiful punkrock och You can't dig yourself down. Galet bra så vi hoppas att popkidsen ska gilla det också. Det kanske är lite mer svenskt nu, lite mer svenska mörka skogar över låtarna. Det är upp till var och en att analysera.

Jamen då får jag önska er lycka till i höst och i framtiden. 2009 lär ju onekligen bli erat år.

Det tror vi också. Det blir det. Tack så mycket. We'll be back soon...

Ta en banan!/ Charliesponkarna