Ajjma Rebel

WOAH! Jag vet inte var jag ska börja någonstans. Det liksom bara hände något sjukt galet när Telefunkers äntrade scenen och öste loss ikväll. För att citera mig själv och min oöverträfflighet "det var mest som en explosion med efterföljande tryckvåg och efteråt kunde ingen riktigt säga vad som egentligen hände". Sannerligen, jag pratade med St Nicolaus i bandet efteråt och vi kunde inte sätta fingret på vad som egentligen hände.

Jag vet inte. Först liksom öppnade vi med Right Right Baby o allt kändes fint. Sen allt eftersom stegrades saker o ting. Jonas LAs sträng gick av i den stegrande hettan och han fick tag på en annan elgitarr. Under Go Bananas får jag för mig att sjunga Håkan Hellströms Hurricane Gilbert i oerhört ljus skrikigt fin stämma. Sen fick Our summersong 7000 till svänget något redigt. Sen kom Ready to live och då brann stubinen farligt nära laddningen alltså! Jag körde vattenkanonen, ramlade baklänges in i trumsetet, reste mig och kom upp på fötter för att återta micen och sjunga den grymma låten. Jag stod öppet och pratade om min kärlek för Oasis också. Boom Baby drog igång allsången och allt var gemytligt till tusen. SEN KOM VÅRAN NYA LÅT DANCEBAND OCH THE PLACE WENT TOTALLY BANANAS! Jag bytte förstås om till polotröja och den italienska fotbollströjan för deras landslag med den azurblåa färgen. Danceband fick laddningen att explodera. På mixerbodet lyste alla tänkbara lampor rött och Alingsås skakade av explosionen! Stan' vibrerar väl fortfarande.

Tiden började bli knapp så vi drog igång Boboboo. Energin från tryckvågen vällde vidare och jag kan inte riktigt återge vad jag & St Nicolaus gjorde där på scenen. Det kanske bör lämnas osagt. Alla fick i alla fall veta vad bandmedlemmarna hette och vad jag sexigt hette - Artur.

DumdumdumdumDÄENG! Så var det slut för den gången. Vi gick av scenen helt snurriga efter en åktur som varken vi eller publiken som var där sent ska glömma. Jag bifogar lite mindre hetsiga bilder om ni nu sitter o skakar.