Ajjma Rebel

Jah! Lite sent men ändå. I måndags var jag(Artur) och Niklas på Storan i Göteborg för att lyssna på svensk pop och för att råka få syn på Timo Räisänen. Jo, han och en kompis stod en stund bredvid oss och funderade och gick sen vidare med en mysig dialekt som strömmade ur deras munnar. Jaja ,inför ett fullsatt(?) hus äntrade Maia Hirasawa med band Storans scen för sjunde gången. Och de var totalt omringade av publik, verkligen. Förutom publik i salongen var även klubb-delen av Storan öppen denna kväll och publik över 18 stod och stirrade på poprumpor hela kvällen(förlåt, jag har bara inte så mycket till över för åldersgränser). Men det var helt klart en spännande grej! Nåja, med en vardagsrumkänsla drog förbandet igång kvällen och jag måste säga att Maias låtar luktade riktigt bra på Storan. Men trots värme och entusiasm så var det kanske en nypa av något lite mer som saknades. Annars en riktigt "trevlig" spelning. Poäng upp till Hirasawa.

Efter en stunds väntan var det omriggat där nere på scenen och plötsligt visade sig Salem Al Fakirs musiker i strålkastarljuset. De inleder med ett instrumentalt nummer under vilket huvudpersonen gör en lagom charmig och förvirrad entré. Efter en stund snubblar de in i låten Tell Me och konsertern har börjat på allvar. Annars en lite halvtam inledning, men det beror på vad man använder för referenser i och för sig. Förutom låtar från Salems skiva och efter förfrågan en dedikation av It's Only You till en flickvän i salongen får publiken smak på ett stycke ny musik vilket lät riktigt bra faktiskt! En lite mer riffglammig låt dök upp under senare delen av kvällen innan hiten Dream Girl kom. Bandet gick efter sista låten av scenen under tiden som publiken klappade händer. Ganska snart var Salem tillbaka på scenen och strax därefter slöt även bandet upp med honom för att spela kvällens sista låt, It's True...